

Den 25 Augusti åkte jag till Thessaloniki, Grekland, eller till Halkidiki som halvön heter. Efter ett rätt intensivt och tufft halvår var detta mer än välkommet. Sol och bad är inte helt fel. Det blev alltså många långa dagar i solen. Att ta ospecifierat hotell var en risk, man vet aldrig vad som väntar en, inte minst antalet stjärnor. Men, det visade sig vara ett bra hotell med pool. Hotell servicen skall man inte ens nämna, den är väldigt, väldigt grekisk, där det mesta listas ut snarare än att man erbjuds service. Att ha med sig böcker på resande fot är avkopplande. Inte helt fel att ligga i solen, stekas och plugga greksika. Ett kapitel grammatik och däremellan ett dopp i det varma, turkosa, kristallklara havet, och sedan tillbaka till böckerna. Så fantastiskt skönt!


Nedstämd och smått besviken över detta, gick jag en kväll och strosade omkring bland affärer, prylar, restauranger, och cafeér. Väldigt mysigt! Nu, ca. kl. 24:00 var det som livligast, hjärtat i det grekiska utelivet. Barn sprang omkring och lekte, kära par strosade le'ende omkring, gamla gummor skrattade högt, och här och där skällde en hund. Där jag gick omkring och iaktog människorna, ja individerna, slog mig tanken att av greklands befolkning räknar man med bara ca. 0,05% som är evangelikala kristna, man räknar med ca. 15000 i hela Grekland, förutom den Grekisk Ortodoxa kyrkan där ca. 2% är aktiva gudstjänstlivet. Mitt hjärta fylldes av Guds kärlek till och längtan efter att återfå grekernas hjärtan. Det var ju bl.a. här Paulus verkade och arbetade, i Thessaloniki, Philippi och Aten. Här blev en kristen grund lagd i urkyrkans begynnelse, och en gren av Guds kyrka växte, blomstrade samt bevarades under den Bysantinska perioden fr. 395-1453. Nu finns bara resterna kvar, av en avlägsen tid då Gudslivet var det centrala, en liten ådra som fortfarande pulserar. Men, Jesu hjärta har inte slutat pulsera och för detta folk. Det är som om Han letar efter någon villig, villiga händer, villiga hjärtan som är beredda att återuppbygga det som brustit, och få se grekerna vända sina hjärtan och ögon till sin frälsare...
Jag traskade vidare fick syn på en affär med äkta handmålade ikoner målade av munkar på Mounth Athos, och köpte en mycket vacker liten ikon. Det blev inte av till Mount Athos (kusten) denhär gången, men att det blir av är jag övertygad om.

familjen, vilken oftast består av fler än mamma, pappa, barn.
Som en grek beskrev grekerna för mig:
"Allt vi gör under dagarna är att äta och älska"