onsdag 10 september 2008

Grekland och Mount Athos...


Det hände sig i somras att jag vann ett presentkort värd 4000 kr på Apllo. Tävlingar på internet är inte någott som attraherar mig mest här i världen, men av någon anledning svarade jag kort på några frågor och beskrev min drömresa. Några veckor senare kom ett e-mail som bekräftaed att jag är en utav vinnarna. Det tackar man inte nej till!

Den 25 Augusti åkte jag till Thessaloniki, Grekland, eller till Halkidiki som halvön heter. Efter ett rätt intensivt och tufft halvår var detta mer än välkommet. Sol och bad är inte helt fel. Det blev alltså många långa dagar i solen. Att ta ospecifierat hotell var en risk, man vet aldrig vad som väntar en, inte minst antalet stjärnor. Men, det visade sig vara ett bra hotell med pool. Hotell servicen skall man inte ens nämna, den är väldigt, väldigt grekisk, där det mesta listas ut snarare än att man erbjuds service
. Att ha med sig böcker på resande fot är avkopplande. Inte helt fel att ligga i solen, stekas och plugga greksika. Ett kapitel grammatik och däremellan ett dopp i det varma, turkosa, kristallklara havet, och sedan tillbaka till böckerna. Så fantastiskt skönt!
Mount Athos! Apollo erbjöd en segelbåtskryssning längs med kusten av munkön Mount Athos (`hagios horos´ på grekiska). En stor halvö, där det finns 20 kloster med ett invånar antal på 1500-2000 grekisk orthodoxa munkar. Som tjej är det absolut förbjudet att ens sätta sin fot i land! Bara representanter av det manliga könet har rätt att beträda munkön Mount Athos. De äldsta klostren är från 300-talet e.Kr, kanske redan på 200-talet. Det var just hit många ev de egyptiska ökenmunkarna kom för att finna skydd för muslimerna som invaderade nordafrika. Detta gör att ön har oerhört värdefull och lång tradition av asketiskt klosterliv, där mycket av den Kristna kyrkans skatter ligger gömda och framförallt bevarade. Men p.g.a. mycket strul med Apollos information var det inte möjligt att åka med på båtturen.

Nedstämd och smått besviken över detta, gick jag en kväll och strosade omkring bland affärer, prylar, restauranger, och cafeér. Väldigt mysigt! Nu, ca. kl. 24:00 var det som livligast, hjärtat i det grekiska utelivet. Barn sprang omkring och lekte, kära par strosade le'ende omkring, gamla gummor skrattade högt, och här och där skällde en hund. Där jag gick omkring och iaktog människorna, ja individerna, slog mig tanken att av greklands befolkning räknar man med bara ca. 0,05% som är evangelikala kristna, man räknar med ca. 15000 i hela Grekland, förutom den Grekisk Ortodoxa kyrkan där ca. 2% är aktiva gudstjänstlivet. Mitt hjärta fylldes av Guds kärlek till och längtan efter att återfå grekernas hjärtan. Det var ju bl.a. här Paulus verkade och arbetade, i Thessaloniki, Philippi och Aten. Här blev en kristen grund lagd i urkyrkans begynnelse, och en gren av Guds kyrka växte, blomstrade samt bevarades under den Bysantinska perioden fr. 395-1453. Nu finns bara resterna kvar, av en avlägsen tid då Gudslivet var det centrala, en liten ådra som fortfarande pulserar. Men, Jesu hjärta har inte slutat pulsera och för detta folk. Det är som om Han letar efter någon villig, villiga händer, villiga hjärtan som är beredda att återuppbygga det som brustit, och få se grekerna vända sina hjärtan och ögon till sin frälsare...

Jag traskade vidare fick syn på en affär med äkta handmålade ikoner målade av munkar på Mounth Athos, och köpte en mycket vacker liten ikon. Det blev inte av till Mount Athos (kusten) denhär gången, men att det blir av är jag övertygad om.

Efter en vecka i Grekland var jag inte längre vit, det blev en fin brun solbränna, och en hel del rött, vilket gav upphov till mycket smärta! 8 timmar i sträck i solen kan ha viss inverkan! Utan Mary Kays solkräm hade jag kommit hem som den rödaste falukorven. Den är mycket effektiv! En mycket lyckad resa till grekland avslutades med en äkta, smakrik greksik sen middag, på en restaurand i den lilla byn Kriopigi, där man kommer nära den grekiska kulturen, präglad av sena middagar med hela
familjen, vilken oftast består av fler än mamma, pappa, barn.
Som en grek beskrev grekerna för mig:
"Allt vi gör under dagarna är att äta och älska"