ÖRNEN
En rymndenas konung var Han
och född uppå klippans krön,
i solljus han badade vingen och

njöt utav friheten skön.
Men nu han satt där,
en fånge beskådad av all i byn,
och sänder trånande blickar högt upp
mot den blånande skyn.
Men hur blev den friborne fångad,
vem lade i rymden sitt nät?
Ack Örnen sig sänkte mot jorden,
Och där han fångad sig lät. Vi äro och födda till frihet
till glädje, lycka och fröjd.
Vår ande är skapad att svinga sig upp mot blånande höjd,
men mången har lockats av världen
där farorna ligga på lur,
dom sänkt sina vingar och sitta som örnen i bur.

-Anonym-